09.45. Sitter på tunnelbanan mellan Slussen och Gärdet. Lite sen. Jag åker på en remsa med reducerat pris. Väljer att gå i rulltrappan upp till spärrarna och känner mig nöjd över min uthållighet trots träningsvärken. Sedan går allt så fort. Securitas väktare. En två tre fyra fem sex sju stycken. Jag visar mekaniskt upp min remsa.
Och hur gammal är du?
Helvete. .....20. Okej, tydligen för gammalt det också!
Jag blir ombedd att skriva ned mitt personnummer på en lapp. Jag skriver efter lång betänketid med mattehjärnan 900519 och korrekta fyra sista. Kärringen suckar surnöjt och tar fram en böteslapp. En annan kvinna kontrollerar numret. Jag drar en dum-dum historia om min ovetskap och låter uppgiven, arg.
Det är personnumret stämmer inte.
Skit. Vad spelar det för roll, jag måste ju ändå betala? Ge mig lappen, jag är redan sen till jobbet!
Vadå bråttom. Det här går ju fort! Kärring. Blir tvungen att erkänna min lögn. 87 i början.
Vad sa du? Jag ljög. 870519.
Jahapp...
Möttes av 3 ansikten fulla av medlidande på väg ut i friheten. Klev sedan skakig på ettans buss. Visar upp min sönderslitna remsa. Den har gått av, säger jag.
Äh åk med du sista biten! säger busschauffören och ler.
SL I don't know if to hate or love you sometimes. But today you ruined my life