Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Eller så blir det just det. För man vet alltid någonstans, man känner på sig. Livet är lite förutsägbart. Ändå blir man förvånad.
En dag som denna önskar jag att jag kunde gå omkring på stan hela dagen. Äta frukost på en morgonsolig uteservering. Träffa upp arbetslösa och likasinnade vänner och sedan äta lunch i skuggan av ett träd. Sedan ensam strosa i butiker, kanske äta en glass helt ensam och titta på folk. Jag gillade ju att vara ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
love you!! *HUGS*
SvaraRaderaTräffa upp arbetslösa?!
SvaraRaderaHaha, jaja. Älskar dig gris ändå.
Precis så. Jag hade bara haft tid till att gå omkring på stan hela dagen om jag varit arbetslös. Och skulle jag träffa mina vänner samtidigt så skulle ju ni också vara arbetslösa.
SvaraRaderaÄlskar dig ändå ;)